Idag 13 november är det på dagen 1år sedan jag blev medvetslös och hämtad med ambulans,för att senare ta en tripp till andra sidan. Vad som hände är det ingen som vet, total utmattning? Det tror läkarna! Jag vet inte vad jag ska tro, nu ett år senare är frågorna fortfarande inte besvarade. Jag är piggare men inte återställd , väntar på en ny operation men vet inte när. Det är en konstig känsla att inte ha full koll på läget längre. Jag som är van vid att ha många bollar i luften blev helt lamslagen. Orkade inget, ville inget inte ens min älskade speedway lockade längre, tappade massa kilon tyvärr har jag gått upp dom igen med råge. Att få insulin behandlad diabetes bara det gör att det blir jobbigt, att gå från ingen medicin till att dagligen ta 7 olika sorters medicin+insulin dagligen är inget man önskar. Nu har jag kommit till ett vägskäl där det gäller att välja rätt, ska jag gå tillbaka till mitt jobb som jag egentligen älskar men känner mig otillräcklig? eller göra något nytt?? Vill jag fortfarande arbeta med människor? Svar: Ja, men är tveksam till om jag vill arbeta för kommunen med människor. Jag har aldrig velat arbeta inom hemtjänsten, jag är för överkvalicerad för att inte bry mig om sjuka och gamla. En av mina chefer sa till mig att jag var för ambitiös för min arbetsroll??? Det var då jag gick i ”väggen” jag orkade bara inte mera. Kommer aldrig att bli så känslokall att jag inte bryr mig så varför fortsätta? Är det mina 9 år på IVA i Eksjö som gett mig en annan människosyn? eller är jag för ambitiös när jag inte kan gå ifrån människor som inte mår bra? Är det fel att bry sig? Ja, jag har många frågor men inga svar. Rapport nu…….Kommunerna sparar!! När ska dom fatta att det inte går att spara på gamla och sjuka? Hur många anställda ska behöva må som jag? Jag är fortfarande sjukskriver
